dan före dan, 23 december

dan före dan, imorgon är dagen vi alla väntat på. en del har trånat, andra har suktat, och några få har haft ångest. jag tillhör nog den sistnämna kategorin. iår har jag inte alls sett fram emot julen såsom jag brukar. jag vill göra det, tro mig. men all mat skrämmer mig, även ifall jag vet att det inte komer bli oerhört mycket.
jag är irriterad på mig själv, det stör mig att jag stör mig så mycket på allt. framför allt mig själv. och att jag bryr mig så mycket. jag förstår inte varför, fast ändå förstår jag. oerhört förvirrande.

anyway, igår firades Fredrik 20 år, så det var lite minifirande för honom. jag drack dock inget eftersom jag jobbat hela dagen och var för trött helt enkelt, min kropp pallade inte, kalle drack desto mer, absint bl a. bra kille! naat.  han var inte alltför pigg, milt utrtyckt när jag begav mig upp på stan för lite sistaminuten shopping med Marina. jag var väl inte heller den piggaste iof kanske.

anyway, har precis kommit ut ur duschen, och ska snart packa eftersom jag och kalle ska till nora ikväll och fira minijul innan jag åker till landet imorgon :)

jag har börjat få panikattacker, något jag aldrig fått förut, elelr jo, någon gång när jag var som sjukast och ångesten kom över mig som en kytnävslag. men jag förstår inte varför jag får det nu. över ingenting. det kan bara komma, lägger sig som ett tryck över bröstet och jag kan inte andas, får ingen luft. i sånna lägen vet jag inte vad jag ska göra, försöker gå ut och gå, få det ur mig, men paniken håller mig i sett grepp. inte blir det bättre utav att jag tittar hela tiden, jämför, känner och drar, det känns förjävligt. jag vet att jag duger som jag är, att jag är fan så mycket roligare när jag är pigg och glad. men det hjälper inte, hon längst in i mig rycker och sliter och allt jag kan göra är att försöka stå emot. andra dagar går det bra, vissa sämre. men det tynger mig värre än om jag hade haft en sten som ryggsäck. 

förlåt förvirrande inlägg.

ha en bra julafton! 
det är ni mer än värda!

love

Kommentarer
Postat av: Lissie

Vilken tur att du och din syster fått hjälp, men det verkar som man kanske fastnar i tänket angånde maten, att det tar lång tid att komma ur det...

Jo, min syster går på behandling nu, en läkarkontakt och en psykologkontakt, men just nu är hon tyvärr inte särskilt mottaglig =/



Jobbigt med panikattacker, det kanske blir bättre när julen "är över"? Försök tänka positiva tankar, och se det som är bra med julen. T ex att det är tur att det bara är en gång om året ;) Kramkram

2008-12-23 @ 17:17:45
URL: http://thinline.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0