kerstinhellner

Fördriva en känsla som går mig förbi
gick förbi travande en känsla på högar
stora höfter få dom att försvinna du ser
förrut var känslan av att vara fin
nu finns känslan, får dåndimpen av tjockispin
klippa sönder laxen med saxen, aldrig mer någon chokladpralin
avstå från en mazarin, det är sånt som lockar fram grin

kalla mig tjockis, ingen mer än du kunde ha rätt
fast du har fel och jag har rätt, vem är en ganska snygg tjockis
jo, jag
jag har hjärtat fyllt av skratt, köp min tidvis beiga kropp på loppis
blåa ögon glittrar gravt i galen rampljusnatt
ögonbryn ramar in i skyn bitchig uppsyn
formen är kurvig, sval men ändå med mysig mage
slanka ben, men ändå inte modellsuperslanka
det räcker så, man fattar vinken ändå
banta träna banta bli fin, slopa margarin, ät vaselin
det räcker så, du måste ge dig nu det räcker du är fin
der du inte att jag duger, varför gör inte du det i din hjärna
har du bantat celler tills dom i förvirringen blivit til celluiter

jag vill inte se dig försvinna
och jag kan inte ta min hand från din panna
här jag måste fortsätta, får inte stanna
mitt i en mening kan du plötsligt börja stamma, fråga
är det superfetsvenssonost på mackan
jag kan inte kan inte vill inte äta mera
en dag du vill men då är det försent, skit i att motionera
det är här alla svackor samlas, jag vill inte
stanna jag vill fortsätta rusa,
men det är inte jag hela tiden, det är du hela tiden
jag vill allt du vill inget
jag vill du ska vara dig, du har redan försvunnit

---

jag hittade en dikt min syster åt mig när jag var som sjukast, men det är nog inte förrän nu jag verkligen förstår vad hon menade,