kerstinhellner

efter dagar av enbart mörker känns det som att jag kan börja skymta lite ljus i tunneln. det känns bra. faktiskt. Jag har haft tur och haft de bästa vännerna som bryr sig. Tillochmed lärarna idag frågade, kommenterar att jag ser trött ut. och jag undrar i mitt stilla sinne om jag verkligen ser så härjad ut eller om de bara har pratat med varandra. Jag är glad att de bryr sig, samtidigt som det får mig att skämmas, för jag vill ju må bra, inte vara depptjejen. men jag vet också att jag kan må bra. som jag börjar göra nu igen, trots oerhörd trötthet. söndagen var första söndan på ja hur länge? som jag var ledig. och det var så skönt. så skönt att bara få mysa med kalle hela dagen, inga krav, inga måsten. Jag hade glömt hur mycket jag tyckte om mitt fria liv!

idag har jag vart bus och köpt upp hela mitt studiebidrag. men det var det värt! nu ska jag bara klura ut hur jag ska överleva resten av månaden. ska försöka tigga lite av papi, det brukar funka :)

var på zoonterapi idag och hon försökte lösa upp alla knutar och spänningar jag har. dock tar det väl x antal gånger. luftvägarna var blokerade av all ångest osv. så ovärt att förstöra sig såhär..

hoppas ni haft bra helg, och får en bra vecka.

puss på er,