kerstinhellner

här ligger jag i en hög av snorpapper!  Ja, jag har blivit sjuk och inte så lite heller. hostar lungor, snyter ut hjärnceller och feberyrar, nu var det länge sen jag var såhär dålig. men det är så fruktansvärt tråkig så dum som jag är så går jag i skolan, vill inte ha mer frånvaro heller för den delen. Har även hunnit med en storstädning av mitt rum. herrejesus säger jag bara, att jag inte utvecklat dammallergi än är ju ett mirakel! passade på att möblera om också, helt okej :)
som ni ser så riktigt avskyr jag att ta det lugnt, jag vet lixom inte hur man gör.. hm

min deprission vill inte försvinna och det är ett mindre mirakel att folk inte tröttnar på mig. fast det borde dom nog göra när som helst nu.. det ända jag kan tänka på är min kropp, och elefanten jag kan se. Vill inte ha närkontakt och drar mig snabbt undan när kalle vill kramas. Hur kunde jag tillåta mig att bli såhär? och vart är kerstin? som nästan alltid var glad? hon har lixom bytts ut mot någon depptjej som jag inte känner, inte vill lära känna och inte tycker om särsilt mycket. Hon viskar elaka saker i mitt öra när jag är ensam och är allmänt jävlig. lämna mig ifred viftar jag orkeslöst. Men hon bara hånflinar och tittar om mer ännu nedvärderande på min kropp. Hej tjockis säger hon och tar ett stadigare tag om min hjärna.